Nu börjar andra perioden i galtarbloggens historia. Hittills har vi mest fokuserat på hur fantastiskt härligt det är att vräka i sig ofantliga mängder snabba kolhydrater och mättat fett. Det har varit en rolig tid med många trevliga ögonblick, men nu tycker jag att det börjar kännas som ett avslutat kapitel. Ärligt talat så behöver man inte trycka i sig så stora mängder. Jag vet att jag klarar av att äta 25 arraksbollar på en dag, och jag vet att jag kan trycka en vetelängd på 10 minuter. Det är liksom ingen utmaning längre. Så framöver kommer det bli betydligt beskedligare galtning från min sida.
I USA äter de en Big Mac på ca fyra minuter, i Frankrike tar det en kvart. Många amerikaner är överviktiga, medan det nästan inte finns några feta personer i Frankrike. Om Galtarbloggen hittills har gått i amerikansk stil, kommer den framöver gå i fransk. Jag tänker försöka äta mer långsamt och njuta av varje tugga. När man äter sex wienerbröd i rad så är faktiskt de två-tre första mycket godare än de sista, så då kan man lika gärna nöja sig med tre wienerbröd. Om man äter chips så går man ofta på tomgång i slutet. Man behöver inte en 300 grams påse, man kan nöja sig med 200 gram. Och när man äter ett 8-pack punschrullar är man faktiskt ganska mätt efter 5 stycken och då kan man stanna där.
Så nu blir det nya bullar på galtarbloggen, eller kanske färre bullar.. Mindre tryckning och mer fingaltning. Förresten, är inte ”fingaltning” ett praktexempel på en oxymoron..?
Publicerat av pezminator 