Recension: Batman – The dark knight

Förra lördagen for jag och en till person, Parky, på bio. Vi valde att se den nya Batman-filmen, eftersom den verkade väldigt spännande.

Några timmar innan bion började vandrade jag runt i Umeå. Jag blev nåt djävulskt sugen på lösvikts redan efter 2-3 minuter av vandrande. Jag valde att gå in på Hemköp och fylla upp några hekto i en påse. Sen gick jag omkring och tittade i affärer, samtidigt som jag galtade lösvikts. Det var väldigt trevligt och avkopplande.

Efter ett tag hamnade jag inne på konsum i MVG-gallerian. När jag ändå var där tänkte jag att jag kunde köpa ett wienerbröd. Det gjorde jag också, och satte mig ute i stadsparken och och åt ett väldigt gott, färskt, jordgubbssyltat wienerbröd och läste en positiv recension av The dark night i nån tidning. Jag blev ännu mer sugen på att se den.

Sen var det dags att träffa Parky och två andra typer för att att äta. På väg mot vår avtalade mötesplats såg jag en liten kiosk. Jag gick in och spontanköpte en twix, som jag galtade i mig väldigt snabbt för att de andra inte skulle märka att jag smygstartat.

Vi for till Tre kronor, där jag beställde in en kebabtallrik. Den var väldigt god och mättande. När jag ätit drygt 2/3 tänkte jag att jag var tillräcklig mätt, och bestämde mig för att lämna resten. Men jag åt ändå upp allt till slut.

Någon halvtimme efteråt gick vi och köpte efterrätt. Vi hamnade på kiosken som ligger på vasaplan, på samma sida som Folkets hus. Godisutbudet var väldigt bra, jag hittade min gamla favorit, Ritter sport, extra stora red bull, samt en slags lakritskola. Jag åt upp lakritskolan på väg mot biblioteket, och resten åt jag upp därinne.

Efter att ha suttit där ett tag var det så dags att gå på bio. Men först stannade vi till vid Sega råttan där jag köpte en påse lösvikts, en liten påse chips och en energidryck.

Jag började äta ungefär en minut efter att jag satt mig i biostolen, och fortsatte äta ett i ungefär en halvtimme. Flera gånger bestämde jag mig för att sluta äta och spara resten, men jag fortsatte ändå tills allt var slut.

Stycksaker

Trots att den här bloggen har funnits sen januari har vi ännu inte skrivit något om stycksaker. Så jag tänkte att det är på tiden att jag skriver om dessa små godbitar.

Stycksaker är förresten ett ganska fult namn på något så ljuvligt, nog borde det finnas en vackrare benämning. Det är trots allt bland den bästa galtningen. Vi får försöka tänka ut något bättre namn.

Anledningen till att stycksakerna inte har fått så stor uppmärksamhet här på bloggen är nog att de inte förekommer som huvudmåltider i någon större utsträckning. Stycksakernas funktion är istället att vara ett slags aptitretare som man äter på väg hem från affären, eller som kompliment till större galtarmåltider som chips eller ostkroks. Det finns en del olika sorters stycksaker och jag tänkte berätta lite om mina favoriter.

Daim och Japp

Att Daim är otroligt gott berättade jag i ett tidigare inlägg, men även Japp smakar utsökt. Jag brukar oftast köpa Daim och Japp samtidigt, dels eftersom jag inte blir helt nöjd med en av vardera, och dels eftersom de passar så bra ihop. Den ena är hård och den andra är mjuk. Det blir en sorts harmoni där.

När jag och mästaren var på busstation och väntade på superskrov för ett tag sen blev jag lite rastlös. Jag kilade ner på Ica och köpte en dubbel-Daim och en dubbel-Japp. Det var härligt att mumsa på en Daim-bit när jag kom tillbaka in på busstation, väntan på supret kändes mer uthärdlig. Och i mästarens saab på väg tillbaka med supret i knäet så stillades den mest akuta hungern perfekt av dubbel-Jappen.

Twix och Snickers

Twix är något slags kex med choklad och mjuk kola, och Snickers är choklad med mjuk kola och jordnötter. Båda väldigt goda. För ca två år sen var min favoritlunch två Billys och en 50cl cola. Men det tog ju ca tre minuter innan billyserna blev klara i mikron. Tre minuters väntan på galtning är tre minuter för länge. Lösningen blev att jag köpte en Snickers eller Twix och mumsade i mig den i väntan på snabbpizzan, väldigt gott.

Jag håller nog Twix en aning högre än Snickers. Snickersens jordnötter gör att den tar längre tid att galta i sig. Dessutom har jag för mig att Twixens choklad är en aning ljusare. Hursomhelst är båda väldigt goda.

Plopp, Center, Sportlunch

Dessa rektangulära bitar har det gemensamt att de ofta säljs tillsammans i olika erbjudanden, som tre för 15 eller fyra för 20. Så jag har oftast galtat dessa på samma gång. Förut när jag åkte buss tyckte jag det var bra att ha en omgång såna förberedda i fickan. De är utformade på så sätt att de ligger på en pappskida och dessutom är de avdelade i bitar som går att knäcka av. Detta gör att man inte behöver ta fram sina godsaker och visa de andra resenärerna vad man galtar. Det är bara att knäcka av i fickan och trycka in i käften. Efter ett tag blir man kladdig om händerna, och av den anledningen galtar jag dem inte på buss så ofta längre.

En gång fyllde en släkting till mig år. Det var ett stort kalas och massa främmande personer där. När man träffar främmande människor så är det vanligt att man hälsar med en handskakning. Detta ställde till det lite för mig. Jag och min kusin hade varit på den lokala affären och jag hade köpte några stycksaker och galtat dessa. Det var sommar och varmt ute. Det gjorde att chokladen smälte på händerna när jag tryckte in den i käften. Jag och min kusin kom fram till festlokalen. Min kusin gick fram och skakade några andra gästers händer. Jag däremot hade ju fullt av choklad på händerna, så jag fick panik och sprang in på dass för att tvätta mig. Det måste ha sett lite konstigt ut.

Kexchoklad

Frågan är om Kexchoklad egentligen är en stycksak. Det kan mycket väl också defineras som chokladkaka. Men jag använder Kexchoklad mest som om den vore en stycksak. Det fina med kexchoklad är att den är extremt lättsmält. Det är tunna skivor kex varvat med tunna lager choklad. Nackdelen är att man behöver tre-fyra stycken för en hyfsad galtning.

Senast jag galtade kexchoklad var när jag inte hade något att göra en kväll. Jag var så väldigt uttråkad. Till slut kom jag på något att sysselsätta mig med, nämligen kexchoklad. Det bar i väg till galtaffären och jag kom tillbaka med två Red bull och fyra kexchoklad. Jag körde igång ett av de nyare High Chaparall-avsnitten. Det med Andy Dick. Det kändes väldigt passande, eftersom han är en person som dricker mer än vad som är normalt, medan jag är en person som äter mer kexchoklad än vad som är normalt. När jag hade ätit två kexchoklad och druckit en Redbull var jag hyfsat speedad av koffeinet och sockret, och det var härligt att veta att jag bara hade hunnit halvvägs. Kvällen var räddad.

Ja, det var vad jag hade att berätta om stycksaker. Jag galtar det inte särskilt ofta, men det är ändå gott lite då och då. Jag hoppas att vi kan återkomma till stycksakernas underbara land, för det finns ju fler än de jag nämnde. Geisha, Mars och Brejk, tex.