Pizza och choklad

Golden Rax är en pizzakedja som finns i en del finska städer. Jag besökte en av restaurangerna i Helsingfors för att galta loss lite. På restaurangerna serveras pizzabuffé och även en annan slags mat som dock inte är lika god. Priset för en vuxen är ungefär 8 euro. lägger man till en euro får man äta hur mycket mjukglass som man vill, man får själv ta från maskinen. Det var fullt inne i restaurangen och många hämtade mer mat flera gånger. Vid samma bord som mig satt en liten  kvinna som åt otroligt mycket mat, dock inte pizza. Jag blev nästan äcklad när jag såg hur mycket hon åt. De som åt mest pizza var tveklöst några unga killar som många gånger hämtade tallriken full med pizzabitar. Man måste konstatera att detta är ett bra ställe för en riktig galtare. Pizzabitarna var helt okej tycker jag. det fanns flera olika sorters fyllningar.
 
Under sommaren besökte jag Fazers chokladfabrik utanför Helsingfors. Det var ett ganska trevligt besök, men man fick inte ta med en kamera in och man fick egentligen inte se så mycket av fabriken. Det verkade lite hemligt. Först fick vi se en liten film om choklad och företaget. Guiden berättade lite om olika saker. Hon sa bland annat att den mest populära chokladen i Sverige är cloettas kexchoklad, 55 gram och den mest populära i Finland är Fazers mjölkchoklad, Fazer blå, som den tydligen kallas. Skillnaden mellan Fazer blå och andra mjölkchoklader, till exempel marabous är att de flesta använder sig av mjölkpulver men Fazer har riktig mjölk i sin choklad.Guiden sa att chokladen inte blir lika söt när den innehåller mjölk. Sedan fick vi gå in i själva fabriken, men först måste vi tvätta händerna och ta på oss mössor. Det är noga med hygienen. Vi fick se när maskinerna placerade chokladbitar i julchokladaskarna. Efter det kom väl höjdpunkten när vi fick testa alla Fazers produkter och även en ny chokladbit som hade citronsmak, den smakade fräscht och var god men det är inte säkert att den kommer att säljas i Sverige. Till hösten kommer den ut i affärerna i Finland.
 
Här har jag lagt in några bilder från Karis Pizza och kebab. Det var ett ganska bra ställe som jag besökte tre gånger denna sommar. Personalen var trevlig och ställde gärna upp på bild. Kebabpizzan var god men bäst var nog ändå brödkebaben.

Pizza i Helsinki

Igår var en väldigt fin kväll i Helsingfors. Massor av människor satt ute på uteserveringar eller i parker och drack finsk öl och njöt av sommaren. Jag hade tur och befann mig i huvudstaden denna kväll. Jag var ute och gick på kvällen och stannade till på en pizzeria på Stora Robertsgatan, det är en gata med många pubar. Pizzerian heter Big Mama´s och den kan jag faktiskt rekommendera. Jag slog mig ner och bestämde mig för en pizza bolognes. Den var stor och smakade väldigt mycket också. Det var en positiv överraskning, ibland när jag förut ätit pizza i Finland har jag inte varit sådär jättenöjd. Men det här var riktigt bra, förmodligen den bästa pizza jag ätit i Finland. Det kanske är så att de bästa pizzeriorna finns i huvudstaden.

Galtarna på Grisbacka

En gråmulen söndag några månader in på året tog jag en buss till Umeå. Jag gick från sjukhuset till Carlshem där jag mötte upp med Raz. Galtning stod på schemat. Raz hade hört av en innebandypolare att Umeås bästa pizzeria skulle finnas på Grisbacka. När Raz frågade om jag ville hänga på så var svaret ett självklart ja.

Vi klev på bussen och så bar det iväg. Jag hade ätit en minimal frukost för att vara i galtarstämning och även Raz var hungrig om jag inte minns fel. Ett litet problem var dock att Raz inte visste exakt var pizzerian låg eller vad den hette, men vi siktade på att det skulle lösa sig då vi väl var framme på Grisbacka.

Vi klev av vid en hållplats som ingen av oss tidigare hade varit på. Vi började genast leta pizzerian. Vi gick och gick, men ingen pizzeria syntes till. När vi var på väg att ge upp fick vi syn på en skylt med ett italienskt klingande namn. Vi hade äntligen hittat pizzerian. Stället var väldigt litet och det fanns bara tre små bord. Vi beställde varsin pizza och väntade.

När pizzan väl kom ut och vi äntligen fick galta så var vi på ganska bra humör.

Det skulle dock förändras. En bit in på pizzorna kunde vi konstatera att det var tämligen medelmåttig pizza vi hade fått. Inte alls dålig, men det var knappast Umeås bästa pizza.

Raz hade lite svårare än mig att bli mätt, så han fick ta en bit av min pizza. Jag var själv ganska mätt och eftersom jag vet hur jobbigt det är att inte vara helt mätt efter en galtning så var det inga problem för mig att dela med mig.

Efteråt var den dominerande känslan besvikelse. Vi hade hoppats på att få en galtning utöver det vanliga, men det som serverades var inget annat än vanlig standardpizza. Dyrt var det också.
Bara över infarten låg det ett Frasses. För mindre pengar än det vi la på pizzorna hade vi fått ett mega och det hade varit betydligt bättre galtning. Det ska sägas att pizzan inte var dålig på något sätt, den funkar helt klart i nödsituationer, men inte var det någon höjdare inte.

När vi mot bussen kunde vi inte låta bli att svänga in på Frasses för att om möjligt känna doften av en nylagat mega.

Ett dygn i galtandets tecken

Det senaste dygnet har innehållit en hel del höjdpunkter. Det började med pizza till fotbollen igår (Sverige – Spanien för er som inte vet). På natten blev det ett hockeymål på Max och det följdes förstås idag upp med en pizza till lunch. ”Inte alls dumt” som ett geni en gång uttryckte det.

Lunchpizza

Fick en förfrågan från min mor om vi inte skulle äta pizza till lunch. Självklart protesterade jag inte mot det utmärkta förslaget. Så satt ja äntligen där på pizzeria Tre Kronor med en nygräddad hawaii framför mig. Min första tanke var: ”faan vad gott det ska bli”. och gott blev det. Den var så härligt frasig och perfekt balans mellan alla ingredienser. Uppenbarligen var den tillräckligt stor också då mättnadskänslan höll i sig i nästan sex timmar (nästa megaklass). Efter avslutad galtning var man så där härligt lycklig som man bara kan bli när man har ätit riktigt gott.

Nu ska vi galta

Många gangsta-rappare kritiseras för att de låtsas vara hårdare än vad de egentligen är. Nån kanske tex. rappar om att han sålt crack, då han i själva verket satt hemma och spelade nintendo hela sin uppväxt. Men så finns det andra textförfattare som skriver sånt som är 100% självupplevt, och ”äkta”. En sån är Raz. Texten till hans senaste låt lyder som följer:

vers.
mega, mega, mega, mega, mega
pizza, pizza, pizza, pizza, pizza
super, super, super, super, super,
plusplus, plusplus, plusplus, plusplus,

ref.
nu så ska vi galta
nu så ska vi galta

Så när Stinky återförenades fanns det inga tvivel om vad vi skulle spela:

Galta loss

Nu ska jag berätta för er vad jag tycker om,
det finns många galtare och jag är en av dom
För jag tycker galtarna dom har ett härligt sätt
och jag älskar känslan av att alltid vara mätt

Nä, någon stor poet blir jag nog aldrig, men galta det kan jag. Och det har blivit en hel del av den aktiviteten den senaste månaden. Av någon anledning har jag inte förmått mig att nedteckna dessa upplevelser och intryck, vet inte riktigt varför, men det kan ha att göra med den stigmatisering av galtandet som är så typisk för vår tid. Bara som ett exempel kan jag nämna den avskyvärda broccoli-propaganda som presenteras i tv-programmet Du är vad du äter, som jag hade missnöjet att bevittna för nån dag sen.
Syftet med bloggen var väl att ge en mer balanserad bild av den goda maten, men det kanske är så att vi galtare undermedvetet ändå inte lyckas känna den stolthet som vi borde. Det är inte lätt att vara en minoritet i ett samhälle som Sverige. Men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och kan härmed presentera en samling nyskrivna galtarrapporter. Trevlig läsning, hoppas jag.

Ghandi, Järnvägstorget

Jag och munken har ätit på Ghandi förut, och det var en underbar upplevelse. Därför var det bara en tidsfråga innan vi skulle besöka stället igen.
För 75 kronor får man en lunchbuffé, som består av tre sorters kyckling och en vegetarisk rätt. Till detta serveras ris och sallad.
Vi fyllde våra tallrikar med mat och slog oss ner. Det fanns gott om plats, men det betyder inte att det var lite folk där. Vid borden satt galtarsugna, främst medelklass-människor, men även några mer annorlunda typer, bl.a en kriminell, som satt med sina advokater. Det var ganska mörk belysning och inredningen pryddes av diverse Indien-kitsch. En rätt så trevlig miljö att tillfredställa sitt galtarbehov i.
Maten var ganska starkt kryddad och gav en intensiv smakupplevelse. Det långkorniga riset var mycket gott, liksom salladen. Jag är ingen stor konsument av bönor, men i salladen passade baljväxterna utmärkt. Dessutom hjälpte bönorna till att stilla galtarens konstanta dåliga samvete över det låga näringsvärde som hans kost utgör. Bönor är ju nyttiga.
När vi ätit oss mätta, smakade vi på kaffet och lät oss underhållas av ett lunch-sällskap som satt vid ett stort bord några meter från oss.
Efter att ha ätit där två gånger kan jag utan tvekan utnämna Ghandi till ett av Västerbottens bästa galtarställen.

Torg-grillen, Rådhustorget

En dag efter jobbet åkte jag in till stan och drev omkring ett par timmar. När jag var ute och gick på torget slog det mig att det var väldigt längesen jag ätit något. Jag kände mig inte ens hungrig. Jag känner dock mig själv och förstod att jag var tvungen att galta något. Jag fick syn på en matvagn som stod i närheten. Jag gick fram och beställde en falafel i bröd. Jag visste inte vilket sorts bröd det var, men jag är en risktagande människa till min natur, så jag chansade på att det skulle vara gott.
Matvagnar har ett visst rykte att lida av bristfällig hygien, men jag kikade in och tyckte det såg ganska rent ut. Kocken var dessutom mycket trevlig och snabb på att få i ordning maten, vilket alltid är ett plus.
Jag blev inte besviken, tre olika såser tillsammans med färska grönsaker gjorde det hela till en väldigt smakrik anrättning. Jag ville inte sitta på den hårda stentrappan, så jag begav mig på en liten promenad. Efter några tuggor kände jag en våg av välbehag skölja över mig. Torg-grillen kommer jag definitivt uppsöka igen.

Subway, Kungspassagen

Jag har bara ätit på Subway några gånger tidigare, och det har väl varit okej. Den här gången beställde jag en lite kycklingmacka. Det var mycket folk och jag fick vänta ett bra tag på att få min macka. När jag fick den smakade den ganska bra, men brödet kunde ha varit godare. Det var väl inget större fel på själva galtningen, men priset var på tok för högt, 35 kronor för ca 5 minuters galtning. Nja, Subway är sådär, väldigt dyrt och dessutom luktar det skumt. Väldigt många fjortisar äter där, och Subway verkar anses som ett coolt ställe, vilket det absolut inte är. Därför kommer jag inte att äta där så mycket i framtiden, det är helt enkelt inget för den seriöse galtaren.

McDonalds, Strömpilen

Jag var skeptiskt redan innan jag gick in. McDonalds har jag alltid förknippat med dålig galtning, men eftersom mitt sällskap väldigt gärna ville äta där, bestämde jag mig för att försöka igen. Tyvärr, burgaren smakade röv och pommesen var mjuk och översaltad. Det finns många bra saker med USA, men McDonalds är absolut inte en av dem, riktig dynga är vad det är. Att smeknamnet i Sverige är det obegripligt löjliga ”Macke Dånkken” gör inte saken bättre.

Busstation, Ånäset

Alldeles i närheten av där jag bor finns en liten galtaffär som jag har ätit på många gånger. Jag var sugen på kebabpizza och beställde logisk nog också en sådan. Den var helt okej, mycket god sås och med flera smakgivande grönsaker som lök och fefferoni. Den här blir en kortfattad rapport, eftersom jag var otroligt hungrig och därför gjorde slut på pizzan innan några djupare minnesbilder hann registeras i mitt medvetande.

Helgens galtning

I min förra rapport redogjorde jag för lördagens frukost. Detta var långt ifrån den enda galtning jag ägnade mig åt i helgen.

Det hela började i fredags på Frasses där jag åt med Kujala. Ett superskrov åt mig och ett vanligt åt Kujala. Mitt super var inte som jag förväntade mig, hamburgaren var överstekt och torr, vilket till viss del reparerades av dressingen. Stripsen var inte heller mycket att hänga i tomtens skägg, nä de var inge vidare, alldeles för mjuka. Men ett super är alltid ett super och jag var ändå hyfsat nöjd.

När Raz fick höra att vi var på Frasses tog han första bästa buss ner till stan och satte sig hos oss. Han hade själv redan ätit så han beställde inget. Men att han ändå kom tycker jag visar på stor galtarhängivenhet. Han åt våra rester och gick och letade bland andra bord för att hitta nåt galtbart, tyvärr utan resultat.

Efter den redan rapporterade frukosten begav jag mig ner på stan. Det var blött, småkallt och trist. En väldig tråkig och meningslös dag. Jag försökte muntra upp mig själv med en falafeltallrik, och det lyckades väl hyfsat, men jag har kommit fram till att falafel passar bäst i rull-form.

Jag köpte även med mig en påse lösvikts från Sega Råttan. Där finns det ett mycket stort urval av lösvikts. Blev väldigt nöjd med påsen och satte mig sen på bussen hem.  Lösviktsen var helt okej, själva urvalet hade jag gjort perfekt, men dessvärre var några av sorterna inte helt färska.

I dag, söndag, satt jag just och funderade på om jag skulle köpa en påse chips, då det blev tal om att beställa pizza. Jag valde en capriciossa. Den var väldigt god, jag boostade den med lite fefferoni och pizzasallad som gjorde det till årets näst bästa pizzaupplevelse(efter mästarens special). En av de andra pizzaätarna lyckades inte fullfölja en mexikansk pizza, så jag fick ett par bitar av den också. Den var stark och god och jag blev faktiskt ganska mätt.

Det var allt från mig, bloggens största galtare.

Raz på nya galtaräventyr i Frankrike

Ja nu drar jag till Paris för en sammandrabbning med det ökända franska köket. Naturligtvis kommer det senare en fullständig redogörelse för de galtningsmöjligheter som Paris har att erbjuda. Det ska bli intressant att se om de har likadana pizzor där borta, eller om de har massa sniglar å skit på dem.

I söndags blev det förresten en Pizza på Great Wall på Berghem. Det var ett litet kinesmatställe, som även serverade pizzor. Kanterna var lite brända, men fyllningen var mycket bra. Tyvärr var de väldigt små. Det fanns heller ingen dressing till salladen, vilket jag tycker är lite kasst. Men själva stället var ganska mysigt, det är inte ofta man är på Berghem.

Finland

Galtning blir nästan aldrig så bra som då man är på resande fot, så under resan till Finland över nyår fanns det utrymme för lite fin galtning. På vägen dit körde vi runt hela det förbannade havet, så det blev många timmar i bilen. Först på den finska sidan blev det stopp på ett stort köpcenter i Uleåborg. Där finns det en pizzera som heter Istanbul, där vi har käkat i alla fall en gång förut.

Eftersom Finland inte släpper in lika många invandrare som vi gör i Sverige, så tror jag att pizzakulturen inte blivit riktigt lika stark som i Sverige. Med andra ord finns det inte ett riktigt lika fint utbud av pizzerior som i Sverige, vilket gör att kvaliteten på pizzorna ofta är ganska skiftande.

Jag beställde in en Cacciatore, som blivit min nya favorit (tomat, ost, salami, oliver). Dessvärre uppstod en del luckor i vår kommunikation med pizzabagaren, så det hela slutade med att jag fick en Cappriciosa. Detta var såklart inget som gjorde mig väldigt modfälld, då jag uppskattade att själva kvantiteten mat som skulle tryckas var ungefär densamma. Vi var fyra runt bordet, och tyvärr så tyckte vi nog nästan allihopa att pizzorna överlag var något smaklösa. Någon hämtade salt, vilket gjorde att upplevelsen blev något angenämare. Men det slutgiltiga omdömet blir något lågt på grund av smaklösheten. Men självklart var jag ändå inte helt nere ändå, galtningen hade gått fint, och de andra runt bordet tyckte att jag åt snabbt (de har inte ätit pizza med mej på ett tag).

Den andra galtningen jag tänker rescensera tar plats på finlandsfärjan RG 1 som trafikerar mellan Umeå och Vasa. Detta är en liten historia i sig, eftersom det är pizzakungen Rabbe Grönholm som äger rederiet RG Lines (ja det är hans initialer…). Rabbe äger det stora pizzaimperiet Kotipizza (hempizza på svenska), som är sjukt stort i Finland. Den som kan sin galtningshistoria vet att Kotipizza även försökte etablera sig i Umeå för ett antal år sen, men misslycklades att attrahera kräsna svenska pizzagaltare. Jag har provat deras pizzor förut, så jag visste ungefär vad jag hade att vänta. De brukar oftast vara väldigt goda, men också mycket små. Jag beställde in en Cacciatore även denna gång, och nu fick jag också en. Till min stora glädje kunde jag konstatera att pizzan smakade helt fantatstiskt, särskilt osten och tomatsåsen var oerhört lyckade. Dessvärre var den som väntat ganska liten, men denna gång kunde jag nästan ha överseende med detta. Annars är ju just detta ett av galtningshistoriens stora dilemman, är det lika bra med en liten pizza som smakar sjukt bra, eller en stor pizza som smakar röv (fast man blir mätt)?

Måste bara passa på att ge lite creds till Rabbe Grönholm, han får ganska mycket skit för att hans rederi går allmänt kasst, men som den pizzakung han är ser han fan i mig till att pizzorna på båten i alla fall smakar bra! Dessutom håller han en rätt trevlig färjeförbindelse vid liv. Keep it up Rabbe.