Recension: Batman – The dark knight

Förra lördagen for jag och en till person, Parky, på bio. Vi valde att se den nya Batman-filmen, eftersom den verkade väldigt spännande.

Några timmar innan bion började vandrade jag runt i Umeå. Jag blev nåt djävulskt sugen på lösvikts redan efter 2-3 minuter av vandrande. Jag valde att gå in på Hemköp och fylla upp några hekto i en påse. Sen gick jag omkring och tittade i affärer, samtidigt som jag galtade lösvikts. Det var väldigt trevligt och avkopplande.

Efter ett tag hamnade jag inne på konsum i MVG-gallerian. När jag ändå var där tänkte jag att jag kunde köpa ett wienerbröd. Det gjorde jag också, och satte mig ute i stadsparken och och åt ett väldigt gott, färskt, jordgubbssyltat wienerbröd och läste en positiv recension av The dark night i nån tidning. Jag blev ännu mer sugen på att se den.

Sen var det dags att träffa Parky och två andra typer för att att äta. På väg mot vår avtalade mötesplats såg jag en liten kiosk. Jag gick in och spontanköpte en twix, som jag galtade i mig väldigt snabbt för att de andra inte skulle märka att jag smygstartat.

Vi for till Tre kronor, där jag beställde in en kebabtallrik. Den var väldigt god och mättande. När jag ätit drygt 2/3 tänkte jag att jag var tillräcklig mätt, och bestämde mig för att lämna resten. Men jag åt ändå upp allt till slut.

Någon halvtimme efteråt gick vi och köpte efterrätt. Vi hamnade på kiosken som ligger på vasaplan, på samma sida som Folkets hus. Godisutbudet var väldigt bra, jag hittade min gamla favorit, Ritter sport, extra stora red bull, samt en slags lakritskola. Jag åt upp lakritskolan på väg mot biblioteket, och resten åt jag upp därinne.

Efter att ha suttit där ett tag var det så dags att gå på bio. Men först stannade vi till vid Sega råttan där jag köpte en påse lösvikts, en liten påse chips och en energidryck.

Jag började äta ungefär en minut efter att jag satt mig i biostolen, och fortsatte äta ett i ungefär en halvtimme. Flera gånger bestämde jag mig för att sluta äta och spara resten, men jag fortsatte ändå tills allt var slut.

Fantastisk grill

Fantastiskt grill

Hej jag heter Kujala. Jag är väl ingen riktig galtare, men ibland äter jag snabbmat. Annars brukar jag äta ganska mycket sötsaker. Delicatobollen är en av mina favoriter.

 Vid universitetet står en liten grillvagn som inte ser mycket ut för världen.  Men fantastisk grill har väldigt god och populär snabbmat. Det är en äldre man som står där nästan varje dag och steker hamburgare och annat gott. Det är ett ganska populärt ställe, fast ändå inte lika berömt som krysset. Nackdelen är att man inte kan gå in någonstans och äta. Man får gå in någonstans på universitetet eller äta ute. För 35 spänn får man ett skrovmål och jag skulle säga att han steker stans bästa hamburgare. Fast egentligen är det väl inte ett riktigt skrovmål, bara en 90 grams hamburgare, väldigt bra och billigt ändå. Stripsen är inte så speciella men burgaren är det mycket hög klass på. Ost, lök, dressing och sallad är vad man får på och det smakar lite annorlunda, det smakar väldigt äkta på något sätt. Nygrillat givetvis. För några dagar sedan gick jag dit för att testa kebabrullen. Mannen lyckades göra min kebabrulle och ta betalt samtidigt som han pratade i telefonen med en kamrat. Det var imponerande. Kebabrullen var det inget fel på men det var inte samma klass som skrovmålet

Galta loss

Nu ska jag berätta för er vad jag tycker om,
det finns många galtare och jag är en av dom
För jag tycker galtarna dom har ett härligt sätt
och jag älskar känslan av att alltid vara mätt

Nä, någon stor poet blir jag nog aldrig, men galta det kan jag. Och det har blivit en hel del av den aktiviteten den senaste månaden. Av någon anledning har jag inte förmått mig att nedteckna dessa upplevelser och intryck, vet inte riktigt varför, men det kan ha att göra med den stigmatisering av galtandet som är så typisk för vår tid. Bara som ett exempel kan jag nämna den avskyvärda broccoli-propaganda som presenteras i tv-programmet Du är vad du äter, som jag hade missnöjet att bevittna för nån dag sen.
Syftet med bloggen var väl att ge en mer balanserad bild av den goda maten, men det kanske är så att vi galtare undermedvetet ändå inte lyckas känna den stolthet som vi borde. Det är inte lätt att vara en minoritet i ett samhälle som Sverige. Men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och kan härmed presentera en samling nyskrivna galtarrapporter. Trevlig läsning, hoppas jag.

Ghandi, Järnvägstorget

Jag och munken har ätit på Ghandi förut, och det var en underbar upplevelse. Därför var det bara en tidsfråga innan vi skulle besöka stället igen.
För 75 kronor får man en lunchbuffé, som består av tre sorters kyckling och en vegetarisk rätt. Till detta serveras ris och sallad.
Vi fyllde våra tallrikar med mat och slog oss ner. Det fanns gott om plats, men det betyder inte att det var lite folk där. Vid borden satt galtarsugna, främst medelklass-människor, men även några mer annorlunda typer, bl.a en kriminell, som satt med sina advokater. Det var ganska mörk belysning och inredningen pryddes av diverse Indien-kitsch. En rätt så trevlig miljö att tillfredställa sitt galtarbehov i.
Maten var ganska starkt kryddad och gav en intensiv smakupplevelse. Det långkorniga riset var mycket gott, liksom salladen. Jag är ingen stor konsument av bönor, men i salladen passade baljväxterna utmärkt. Dessutom hjälpte bönorna till att stilla galtarens konstanta dåliga samvete över det låga näringsvärde som hans kost utgör. Bönor är ju nyttiga.
När vi ätit oss mätta, smakade vi på kaffet och lät oss underhållas av ett lunch-sällskap som satt vid ett stort bord några meter från oss.
Efter att ha ätit där två gånger kan jag utan tvekan utnämna Ghandi till ett av Västerbottens bästa galtarställen.

Torg-grillen, Rådhustorget

En dag efter jobbet åkte jag in till stan och drev omkring ett par timmar. När jag var ute och gick på torget slog det mig att det var väldigt längesen jag ätit något. Jag kände mig inte ens hungrig. Jag känner dock mig själv och förstod att jag var tvungen att galta något. Jag fick syn på en matvagn som stod i närheten. Jag gick fram och beställde en falafel i bröd. Jag visste inte vilket sorts bröd det var, men jag är en risktagande människa till min natur, så jag chansade på att det skulle vara gott.
Matvagnar har ett visst rykte att lida av bristfällig hygien, men jag kikade in och tyckte det såg ganska rent ut. Kocken var dessutom mycket trevlig och snabb på att få i ordning maten, vilket alltid är ett plus.
Jag blev inte besviken, tre olika såser tillsammans med färska grönsaker gjorde det hela till en väldigt smakrik anrättning. Jag ville inte sitta på den hårda stentrappan, så jag begav mig på en liten promenad. Efter några tuggor kände jag en våg av välbehag skölja över mig. Torg-grillen kommer jag definitivt uppsöka igen.

Subway, Kungspassagen

Jag har bara ätit på Subway några gånger tidigare, och det har väl varit okej. Den här gången beställde jag en lite kycklingmacka. Det var mycket folk och jag fick vänta ett bra tag på att få min macka. När jag fick den smakade den ganska bra, men brödet kunde ha varit godare. Det var väl inget större fel på själva galtningen, men priset var på tok för högt, 35 kronor för ca 5 minuters galtning. Nja, Subway är sådär, väldigt dyrt och dessutom luktar det skumt. Väldigt många fjortisar äter där, och Subway verkar anses som ett coolt ställe, vilket det absolut inte är. Därför kommer jag inte att äta där så mycket i framtiden, det är helt enkelt inget för den seriöse galtaren.

McDonalds, Strömpilen

Jag var skeptiskt redan innan jag gick in. McDonalds har jag alltid förknippat med dålig galtning, men eftersom mitt sällskap väldigt gärna ville äta där, bestämde jag mig för att försöka igen. Tyvärr, burgaren smakade röv och pommesen var mjuk och översaltad. Det finns många bra saker med USA, men McDonalds är absolut inte en av dem, riktig dynga är vad det är. Att smeknamnet i Sverige är det obegripligt löjliga ”Macke Dånkken” gör inte saken bättre.

Busstation, Ånäset

Alldeles i närheten av där jag bor finns en liten galtaffär som jag har ätit på många gånger. Jag var sugen på kebabpizza och beställde logisk nog också en sådan. Den var helt okej, mycket god sås och med flera smakgivande grönsaker som lök och fefferoni. Den här blir en kortfattad rapport, eftersom jag var otroligt hungrig och därför gjorde slut på pizzan innan några djupare minnesbilder hann registeras i mitt medvetande.

Dokumentation: Galtning De Luxe

Ja, jag hade det stora privilegiet att få vara med och dokumentera när Västerbottens största galtare utförde den bästa galtningen på 2000-talet. Så här såg det ut: