I helgen upptäckte jag till min förtjusning en låda med arraksbollar i ett skåp. Nästan genast öppnade jag förpackningen och tryckte i mig en tre, fyra bollar.
Arraksbollar har länge varit en favorit till mig. I min ungdom kallades de ibland ”myrstackar”, och det var bland det godaste jag visste. Ofta när jag är på kafe så blir det en arraksboll till kaffet. De brukar kosta ungefär 15 kronor styck.
Lådan, eller familjepacket som det också heter, räckte ändå från fredag till söndag, och jag uppskattar(i ordets båda bemärkelser) att varje låda innehåller ca 25 bollar.
Smaken då? Jo, den var helt fantastiskt underbart god. Det enda negativa var att det var nån slags grynaktigt i degen, vilket gav småotäcka fullkornsvibbar. Och strösslet var kanske lite väl ”sött”, låter konstigt men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Men ändå: det var helt osannolikt gott. Och här kommer vi in på ett problem. Det är nästan för bra för att vara sant. En hel jävla låda med bollar till samma pris som tre bollar skulle kosta på ett kafe. Är man dessutom en galtare, och därmed per definition har dålig matdisciplin, så kan man lätt hamna i en missbruks-situation. Vilket jag också gjorde.
Härmed varnar jag er: Gilles arraksbollar är de godaste kakorna som finns ute på marknaden. Men passa er! Har ni väl öppnat lådan kommer det vara i stort sett omöjligt att sluta nalla från den tills det enda som återstår är ett lager strössel i botten.

Publicerat av pezminator
Publicerat av pezminator