Galta loss

Nu ska jag berätta för er vad jag tycker om,
det finns många galtare och jag är en av dom
För jag tycker galtarna dom har ett härligt sätt
och jag älskar känslan av att alltid vara mätt

Nä, någon stor poet blir jag nog aldrig, men galta det kan jag. Och det har blivit en hel del av den aktiviteten den senaste månaden. Av någon anledning har jag inte förmått mig att nedteckna dessa upplevelser och intryck, vet inte riktigt varför, men det kan ha att göra med den stigmatisering av galtandet som är så typisk för vår tid. Bara som ett exempel kan jag nämna den avskyvärda broccoli-propaganda som presenteras i tv-programmet Du är vad du äter, som jag hade missnöjet att bevittna för nån dag sen.
Syftet med bloggen var väl att ge en mer balanserad bild av den goda maten, men det kanske är så att vi galtare undermedvetet ändå inte lyckas känna den stolthet som vi borde. Det är inte lätt att vara en minoritet i ett samhälle som Sverige. Men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och kan härmed presentera en samling nyskrivna galtarrapporter. Trevlig läsning, hoppas jag.

Ghandi, Järnvägstorget

Jag och munken har ätit på Ghandi förut, och det var en underbar upplevelse. Därför var det bara en tidsfråga innan vi skulle besöka stället igen.
För 75 kronor får man en lunchbuffé, som består av tre sorters kyckling och en vegetarisk rätt. Till detta serveras ris och sallad.
Vi fyllde våra tallrikar med mat och slog oss ner. Det fanns gott om plats, men det betyder inte att det var lite folk där. Vid borden satt galtarsugna, främst medelklass-människor, men även några mer annorlunda typer, bl.a en kriminell, som satt med sina advokater. Det var ganska mörk belysning och inredningen pryddes av diverse Indien-kitsch. En rätt så trevlig miljö att tillfredställa sitt galtarbehov i.
Maten var ganska starkt kryddad och gav en intensiv smakupplevelse. Det långkorniga riset var mycket gott, liksom salladen. Jag är ingen stor konsument av bönor, men i salladen passade baljväxterna utmärkt. Dessutom hjälpte bönorna till att stilla galtarens konstanta dåliga samvete över det låga näringsvärde som hans kost utgör. Bönor är ju nyttiga.
När vi ätit oss mätta, smakade vi på kaffet och lät oss underhållas av ett lunch-sällskap som satt vid ett stort bord några meter från oss.
Efter att ha ätit där två gånger kan jag utan tvekan utnämna Ghandi till ett av Västerbottens bästa galtarställen.

Torg-grillen, Rådhustorget

En dag efter jobbet åkte jag in till stan och drev omkring ett par timmar. När jag var ute och gick på torget slog det mig att det var väldigt längesen jag ätit något. Jag kände mig inte ens hungrig. Jag känner dock mig själv och förstod att jag var tvungen att galta något. Jag fick syn på en matvagn som stod i närheten. Jag gick fram och beställde en falafel i bröd. Jag visste inte vilket sorts bröd det var, men jag är en risktagande människa till min natur, så jag chansade på att det skulle vara gott.
Matvagnar har ett visst rykte att lida av bristfällig hygien, men jag kikade in och tyckte det såg ganska rent ut. Kocken var dessutom mycket trevlig och snabb på att få i ordning maten, vilket alltid är ett plus.
Jag blev inte besviken, tre olika såser tillsammans med färska grönsaker gjorde det hela till en väldigt smakrik anrättning. Jag ville inte sitta på den hårda stentrappan, så jag begav mig på en liten promenad. Efter några tuggor kände jag en våg av välbehag skölja över mig. Torg-grillen kommer jag definitivt uppsöka igen.

Subway, Kungspassagen

Jag har bara ätit på Subway några gånger tidigare, och det har väl varit okej. Den här gången beställde jag en lite kycklingmacka. Det var mycket folk och jag fick vänta ett bra tag på att få min macka. När jag fick den smakade den ganska bra, men brödet kunde ha varit godare. Det var väl inget större fel på själva galtningen, men priset var på tok för högt, 35 kronor för ca 5 minuters galtning. Nja, Subway är sådär, väldigt dyrt och dessutom luktar det skumt. Väldigt många fjortisar äter där, och Subway verkar anses som ett coolt ställe, vilket det absolut inte är. Därför kommer jag inte att äta där så mycket i framtiden, det är helt enkelt inget för den seriöse galtaren.

McDonalds, Strömpilen

Jag var skeptiskt redan innan jag gick in. McDonalds har jag alltid förknippat med dålig galtning, men eftersom mitt sällskap väldigt gärna ville äta där, bestämde jag mig för att försöka igen. Tyvärr, burgaren smakade röv och pommesen var mjuk och översaltad. Det finns många bra saker med USA, men McDonalds är absolut inte en av dem, riktig dynga är vad det är. Att smeknamnet i Sverige är det obegripligt löjliga ”Macke Dånkken” gör inte saken bättre.

Busstation, Ånäset

Alldeles i närheten av där jag bor finns en liten galtaffär som jag har ätit på många gånger. Jag var sugen på kebabpizza och beställde logisk nog också en sådan. Den var helt okej, mycket god sås och med flera smakgivande grönsaker som lök och fefferoni. Den här blir en kortfattad rapport, eftersom jag var otroligt hungrig och därför gjorde slut på pizzan innan några djupare minnesbilder hann registeras i mitt medvetande.