Mega!

Så var det äntligen dags. Man skulle kunna tro att Frasses megaskrov bara är som ett vanligt skrov, fast med större burgare, större dricka och mer strips. Men ett mega är så mycket än så, det är en statussymbol, ett mandomsprov för en galtare. Har man inte klarat av ett mega, så blir man skrattad åt av de andra galtarna(Raz).

Det var på Kanalgatan i Skellefteå som vi begick megadebut. Det första jag la märke till var att burgaren och stripsen kom i varsin låda. Det fick det hela att se ännu större ut och mer respektingivande för de andra matgästerna.

Frasses på Kanalgatan är det enda Frasses jag har varit på där man får gurk-dressing och perskiljesmör på stripsen. Både jag och Harkins tog även smältost till. Själva burgaren var väldigt god och gjorde ingen av oss besviken. Stripsen var också vällagade och smakade alldeles utmärkt. Med facit i hand skulle jag nog ha valt en plusmeny, för stripsen räckte inte till mina tre olika dipper. Men jag var ändå väldigt stolt och nöjd då jag utan problem hade fått i mig ett mega. De som jobbade var så imponerade av vår galtarförmåga att vi fick varsin Frasses-mössa.

När vi hade ätit upp ungefär halva megat kom det in en legend genom dörrarna. Skumdums sångare var ute i galtningen. Han imponerade dock inte alls då han beställde en kycklingmeny.

Efteråt hade vi egentligen tänkt köpa chips, men vi var så proppis så det fick bli lösvikts istället. Vi gick till ett ställe som hette Godiståget, tror jag. Där blev det inga större inköp, mättnaden spelade nog sin roll.

På väg till Harkins dvd-samling stötte vi på Harkins storebror, han verkade dock inte alls imponerad av vår bedrift. Antar att det inte är alla som förstår hur stort ett mega faktiskt är.