Munktest

Gled omkring i en livsmedelsbutik i Skellefteå häromdan. När jag gick förbi bageridelen i butiken fick jag syn på något gott. Som ni kan förstå när ni ser rubriken var det alltså munkar jag såg i hyllan. Jag blev genast otroligt sugen och bestämde mig för att slå till. Nu var situationen som så att det fanns två olika typer av munkar. En sort med vaniljfyllning och en med hallonfyllning. Naturligtvis köpte jag båda eftersom jag inte ville riskera att ta ”fel”. Nedan ska jag Försöa bedöma vilken munk som var bäst.

Först ut var vaniljmunken och den smakade helt fantastiskt. Det finns inget negativt att säga om den förutom att man kanske kunde tryckt in lite mera vaniljkräm men å andra sidan kan man ju alltid köpa fler.

Hallonmunken fanns det heller inget särskilt att anmärka på utan även den smakade som om det var mästaren själv som gjort den. Det kändes dessutom som att den hade något mer fyllning än sin medtävlare vaniljmunken.

Vilken munk går då vinnande ur striden? Efter många timmar av noga övervägande kan jag till slut kora vaniljmunken som munkkungen med motiveringen att vaniljsmaken passar något bättre i en munk än vad hallon gör.

Vilken föredrar du?

Gör ett test med en omröstning här på bloggen, så säg er mening alla galtare där ute.

Till omröstningen

Galtar-update

Jag insåg att jag har glömt att redogöra för en del galtning den senaste veckan. Det började förra söndagen då det övriga i mitt innebandylag drog med mig till Donken, själv var jag betydligt mera sugen på Max. Nåväl, väl där så beställde jag en Big Tasty-meny. Det lät ju bra liksom, och jag hade en del förväntningar. Men det sög totalt! För det första fick jag vänta i en evighet, och när jag äntligen fick målet så kunde man direkt se att det var något som var gjort helt utan kärlek. Okej, snabbmat är ingenting som folket som gör maten lägger ned så mycket tid på egentligen, men man märker ändå en klar skillnad från ställe till ställe. Max de Luxe-mål som jag rescenserade tidigare t.ex., där kunde man verkligen tala om kvalitet på burgaren. Den som komponerat burgaren och allt innehåll hade verkligen ansträngt sig för att jag skulle få en bra upplevelse, det kan man verkligen inte säga om Donken i Ö-vik. En tydlig sådan signal på att allt inte står rätt till är när burgaren innehåller väldigt mycket sallad, en annan när burgaren och brödet ligger lite på snedden i förhållande till varandra. Både dessa tecken kunde observeras i ö-vik, nä det blir klart underkänt för Donken. Skärpning.

Denna helg käkade jag på Baguetten i Saga-gallerian. Har varit där en gång förut, och hör och häpna, jag imponerades över deras salladsbuffe! Okej egentligen inte själva salladen, men de bjuder både på fetaost, oliver, soltorkade tomater, champinjoner, makaroner, tzatziki och massa annat smått och gott före själva huvudrätten. Som namnet antyder kan man galta baguetter där, men jag bestämde mig för Dagens. Det var thaigryta med ris. Lite husmanskost-känsla över det hela, men mätt blev man så jag klagar inte. Väl tilltagna portioner, och dessutom gott. Ägaren kom till och med och frågade om det smakade bra, sånt är ju alltid småtrevligt. Baguetten funkar bra att slinka in på om man vill ha mat snabbt, till ett bra pris, och med stans bästa salladsbuffe.

Senare på lördagsnatten blev det ett traditionsenligt besök på Baloo-grillen. Inte så mycket kärlek nedlagd i maten där heller, men vem fan bryr sig egentligen, på fyllan är man nöjd med maten man får och trycker ner det med en jäkla frenesi. Det var allt för denna gång kids, galta på.

Mega-blicken

Som ni vet så är ett megaskrov inte bara en mättande och näringsrik maträtt. Det är något magiskt över megat. En person som har ätit ett mega är inte som alla andra. Det kan faktiskt synas om en person har galtat ett mega. Det är svårt att beskriva vad jag menar. Men på bilden här nere syns det tydligt att personen till höger har galtat ett mega. Han har mega-blicken.

Det går djävulskt bra för bloggen…

Maxmål

I kväll fick jag äta gott…

Kan man galta frukt?

Ja, det bestämde jag mig för att ta reda på idag. Jag gick ner till min lokala livsmedelsförsäljare och köpte några påsar frukt. Det var ganska besvärligt, man var tvungen att stoppa ner varje fruktsort i en egen påse. Väldigt miljöovänligt. Tänk om man hade varit tvungen att göra samma sak med lösvikts? Då hade man ju varit tvungen att använda 20-30 påsar. Nä, fruktförsäljarna har mycket att lära av lösviktshandlarna.

Den första frukten jag provade var en avlång gul grej. Först förstod jag inte hur man skulle äta den, den var stenhård. Sen insåg jag att man kunde dra bort det yttersta skiktet. Det som blev över var ganska mjukt. Smaken påminde om barnmat. Jag åt två av dessa.

Nästa frukt var en rund orange boll. Även den hade ett hårt yttre skikt, som jag med mycket möda lyckades avlägsna. Smaken var faktiskt helt okej, påminde om såna där färggranna sura godisar som ofta hamnar i lösviktspåsen. Dock blev det ganska kladdigt.

Den sista frukten var även den rund, men själva skalet var så tunnt så jag orkade inte ta bort det, utan åt upp det. Konsistensen påminde om råa potatisar. Smaken var inte särskild imponerande heller, lite surt och en aning sött.

Jag hade nu ätit fyra frukter, men kände mig inte så mycket mätt, så jag tog en till av de både runda frukterna. Efter sex frukter började känna mig lite mindre hungrig, men inte så att jag var mätt. För att bli riktigt proppis på såna här frukter så måste man nog trycka i sig minst 15 stycken.

Frukt kan funka bra om man har fått för sig att sluta med lösvikts. Men man måste äta mycket och smaken är ljusår ifrån lösviktsens underbara konstgjorda sötma. Dessutom tror jag att all syra som frukten innehåller inte alls kan vara bra för tänderna. Jag ska testa äta frukt några fler gånger, det kanske är nåt sånt man måste lära sig uppskatta.

Mega!

Så var det äntligen dags. Man skulle kunna tro att Frasses megaskrov bara är som ett vanligt skrov, fast med större burgare, större dricka och mer strips. Men ett mega är så mycket än så, det är en statussymbol, ett mandomsprov för en galtare. Har man inte klarat av ett mega, så blir man skrattad åt av de andra galtarna(Raz).

Det var på Kanalgatan i Skellefteå som vi begick megadebut. Det första jag la märke till var att burgaren och stripsen kom i varsin låda. Det fick det hela att se ännu större ut och mer respektingivande för de andra matgästerna.

Frasses på Kanalgatan är det enda Frasses jag har varit på där man får gurk-dressing och perskiljesmör på stripsen. Både jag och Harkins tog även smältost till. Själva burgaren var väldigt god och gjorde ingen av oss besviken. Stripsen var också vällagade och smakade alldeles utmärkt. Med facit i hand skulle jag nog ha valt en plusmeny, för stripsen räckte inte till mina tre olika dipper. Men jag var ändå väldigt stolt och nöjd då jag utan problem hade fått i mig ett mega. De som jobbade var så imponerade av vår galtarförmåga att vi fick varsin Frasses-mössa.

När vi hade ätit upp ungefär halva megat kom det in en legend genom dörrarna. Skumdums sångare var ute i galtningen. Han imponerade dock inte alls då han beställde en kycklingmeny.

Efteråt hade vi egentligen tänkt köpa chips, men vi var så proppis så det fick bli lösvikts istället. Vi gick till ett ställe som hette Godiståget, tror jag. Där blev det inga större inköp, mättnaden spelade nog sin roll.

På väg till Harkins dvd-samling stötte vi på Harkins storebror, han verkade dock inte alls imponerad av vår bedrift. Antar att det inte är alla som förstår hur stort ett mega faktiskt är.

Max de Luxemål

Det hände sig i lördags natt att jag ramlade in på Max. Efter att Frasses nästan börjat bli standard tänkte jag att det är nog är bäst att prova på den värsta konkurrenten Max också nångång. Mina förväntningar var inte skyhöga, men jag beställde in ett Max de Luxemål och lite green and garlic-dip till stripsen. Döm min förvåning när jag upptäcker att jag just ätit den bästa burgaren för året! Inte för att året är speciellt gammalt, men det var ändå en jävligt bra burgare. Direkt jag fick den i handen fick jag en kompakt känsla, som att de verkligen hade ansträngt sig för att proppa burgaren full med så mycket godsaker som möjligt. Att dessutom bacon och rödlök ingår gör mig inte mindre salig. En liten besvikelse dock är att det bara är 2×90 grams hambugare, men denna gång har jag överseende med detta. Det blir många de Luxemål framöver.

Helgens galtning

I min förra rapport redogjorde jag för lördagens frukost. Detta var långt ifrån den enda galtning jag ägnade mig åt i helgen.

Det hela började i fredags på Frasses där jag åt med Kujala. Ett superskrov åt mig och ett vanligt åt Kujala. Mitt super var inte som jag förväntade mig, hamburgaren var överstekt och torr, vilket till viss del reparerades av dressingen. Stripsen var inte heller mycket att hänga i tomtens skägg, nä de var inge vidare, alldeles för mjuka. Men ett super är alltid ett super och jag var ändå hyfsat nöjd.

När Raz fick höra att vi var på Frasses tog han första bästa buss ner till stan och satte sig hos oss. Han hade själv redan ätit så han beställde inget. Men att han ändå kom tycker jag visar på stor galtarhängivenhet. Han åt våra rester och gick och letade bland andra bord för att hitta nåt galtbart, tyvärr utan resultat.

Efter den redan rapporterade frukosten begav jag mig ner på stan. Det var blött, småkallt och trist. En väldig tråkig och meningslös dag. Jag försökte muntra upp mig själv med en falafeltallrik, och det lyckades väl hyfsat, men jag har kommit fram till att falafel passar bäst i rull-form.

Jag köpte även med mig en påse lösvikts från Sega Råttan. Där finns det ett mycket stort urval av lösvikts. Blev väldigt nöjd med påsen och satte mig sen på bussen hem.  Lösviktsen var helt okej, själva urvalet hade jag gjort perfekt, men dessvärre var några av sorterna inte helt färska.

I dag, söndag, satt jag just och funderade på om jag skulle köpa en påse chips, då det blev tal om att beställa pizza. Jag valde en capriciossa. Den var väldigt god, jag boostade den med lite fefferoni och pizzasallad som gjorde det till årets näst bästa pizzaupplevelse(efter mästarens special). En av de andra pizzaätarna lyckades inte fullfölja en mexikansk pizza, så jag fick ett par bitar av den också. Den var stark och god och jag blev faktiskt ganska mätt.

Det var allt från mig, bloggens största galtare.