Korv-Ivars: Mästarens special

Jag var hos Harkins i Skellefteå över nyårs. Som vanligt då man är i Skellefteå dagen efter en fest så ska man galta. Vi började planera galtningen flera dagar i förväg. Harkins hade undersökt galtbutiken Korv-Ivars meny och funnit en maträtt vid namn ”Mästarens special”. Att Harkins fastnade för den var nog ingen slump, Mästaren är ju den största legenden i galtarkretsar. Att de som döpte rätten troligtvis inte har en aning om vem Mästaren är spelar mindre roll.

De två senaste åren har det blivit dubbelt bure på Max på nyårsdan, men ibland vill man prova något nytt. Därför fick det bli pizza. Sen Korv-Ivars bytte ägare har jag ätit där endast en gång och då fick jag en ytterst välsmakande kebabrulle, så jag såg framemot att äta där igen.

Hursomhelst, så jobbade Harkins några timmar under nyårsdagen. Jag var alltså ensam i Harkins lya i under tiden. Eftersom jag har stor erfarenhet av att göra väldigt lite under lång tid, så var väntan på galtningen inget problem för mig. Jag kan faktiskt inte ens minnas vad jag sysselsatte mig med. Antagligen gick jag bara runt och tittade ut lite genom fönstret och sånt.

Harkins kom slutligen hem och han var hungrig. Innan jag ens hann blinka hade han ringt beställt två Mästarens special.

Det var ganska kallt att gå den korta biten till Korv-Ivars och då och då hördes det smällar från fyrverkerier. Att folk inte har vett att lägga sina pengar på nåt vettigt.

Pizzan kostade 85 pjukk, och var det dyraste som överhuvudtaget fanns på menyn. Till det köpte vi en tvåliters-cola. Sammanlagt blev det 100 pjukk var.

Två liter cola för 30 pjukk är ett bra pris. Först hade vi tagit en halvliter var. Harkins valde först en 33:a, sen flyttade han handen mot halvlitrarna och sen såg han priset för tvålitern och då bytte vi till det. Han förklarade att han först tänkte ta en 33:a ”för att vara nyttig”. Om man tycker att det är att vara nyttig då man väljer en 33:a till en 85-kronorspizza, då är man sannerligen en riktig galtare.

Vägen tillbaka var jobbig. Man kände hela tiden doften av pizzan, utan att kunna galta. Harkins sa nåt om att det är de värsta minuterna man upplever som galtare.

Jag hann knappt få av mig jackan och kavajen innan Harkins hade dukat upp i köket. Nu var det äntligen dags.

På menyn stod det att pizzan var en tvåvåningspizza. Jag väntade mig att den skulle se ut ungefär som en calzone fast större. Men den såg ut som en vanlig pizza. Vid en första anblick såg den inte så speciellt stor ut. Men jag misstog mig, för den var fet. Otroligt fet. Och då menar jag inte bara att den innehöll tillräckligt med fett för att föda tio afrikaner i en vecka, den var dessutom verkligen tjock. Först var det ett lager med oxfilé och pepperoni, sen fanns det ett till lager under det första. I det lagret låg det massa kebab. Dessutom fanns det lök och paprika lite överallt.

Jag måste säga att Mästarens special överträffade alla förväntingar. Det var så god smak att man bara ville att ögonblicken då man tog de första tuggorna aldrig skulle ta slut. Harkins sa det bäst när han konstaterade att det nya årets bästa händelse redan har ägt rum.