Fler guldmedaljörer galtar

Galtarbloggen har tidigare avslöjat att Michael Phelps hade så stora framgångar under OS tack vare intensiv galtning. Jag satt och surfade runt lite när jag hittade en intressant artikel på DN. Den kinesiske boxaren Zou Shiming “älskar västerländsk mat”, och han valde att “bygga guldformen med pizza och hamburgare.”

Såna här solskenshistorier gör förhoppningsvis att folk inser att galtning inte alls är så farligt som det ofta ryktas om i media.

Pizza och choklad

Golden Rax är en pizzakedja som finns i en del finska städer. Jag besökte en av restaurangerna i Helsingfors för att galta loss lite. På restaurangerna serveras pizzabuffé och även en annan slags mat som dock inte är lika god. Priset för en vuxen är ungefär 8 euro. lägger man till en euro får man äta hur mycket mjukglass som man vill, man får själv ta från maskinen. Det var fullt inne i restaurangen och många hämtade mer mat flera gånger. Vid samma bord som mig satt en liten  kvinna som åt otroligt mycket mat, dock inte pizza. Jag blev nästan äcklad när jag såg hur mycket hon åt. De som åt mest pizza var tveklöst några unga killar som många gånger hämtade tallriken full med pizzabitar. Man måste konstatera att detta är ett bra ställe för en riktig galtare. Pizzabitarna var helt okej tycker jag. det fanns flera olika sorters fyllningar.
 
Under sommaren besökte jag Fazers chokladfabrik utanför Helsingfors. Det var ett ganska trevligt besök, men man fick inte ta med en kamera in och man fick egentligen inte se så mycket av fabriken. Det verkade lite hemligt. Först fick vi se en liten film om choklad och företaget. Guiden berättade lite om olika saker. Hon sa bland annat att den mest populära chokladen i Sverige är cloettas kexchoklad, 55 gram och den mest populära i Finland är Fazers mjölkchoklad, Fazer blå, som den tydligen kallas. Skillnaden mellan Fazer blå och andra mjölkchoklader, till exempel marabous är att de flesta använder sig av mjölkpulver men Fazer har riktig mjölk i sin choklad.Guiden sa att chokladen inte blir lika söt när den innehåller mjölk. Sedan fick vi gå in i själva fabriken, men först måste vi tvätta händerna och ta på oss mössor. Det är noga med hygienen. Vi fick se när maskinerna placerade chokladbitar i julchokladaskarna. Efter det kom väl höjdpunkten när vi fick testa alla Fazers produkter och även en ny chokladbit som hade citronsmak, den smakade fräscht och var god men det är inte säkert att den kommer att säljas i Sverige. Till hösten kommer den ut i affärerna i Finland.
 
Här har jag lagt in några bilder från Karis Pizza och kebab. Det var ett ganska bra ställe som jag besökte tre gånger denna sommar. Personalen var trevlig och ställde gärna upp på bild. Kebabpizzan var god men bäst var nog ändå brödkebaben.

1dl strösocker

Sockerberoende är ett vanligt uttryck inom bantningskretsar. Jag hade alltid tyckt att det var ett lätt sätt att skylla bort sin glupskhet på, varför inte erkänna att man gillar att galta? Men en dag var jag med om någonting som fick mig att ändra uppfattning.

Jag tror det var i höstas. Jag satt vid datorn och hade ett samtal med Harkins via msn. Han berättade att han skulle gå och äta lösvikts och se på film. Jag var redan ganska hungrig och när Harkins berättade om sitt lösvikts blev jag ännu mer sugen på att galta. Jag gick ut i köket och letade efter kakor, men det var total torka. Ingenting någonstans.

Jag öppnade dörren till skafferiet, men inga kakor. Däremot fanns det en brun papperspåse med strösocker. En tanke slog mig plötsligt. Socker är ju faktiskt huvudindigriensen i både lösvikts och kakor.. Men jag kunde väl inte? Den idé som jag fått på hjärnan var ganska extrem, knappast socialt accepterad, men det är väl ingen form av galtning egentligen? Jag bestämde mig för att jag skulle betrakta det som ett experiment, inte som ett sjukt beteende. Och med denna rationalisering kunde jag utan dåligt samvete leta upp ett decilitermått och fylla upp det med strösocker. Sen åt jag upp det. Det smakade inte så gott, sötman var för stark. Men efter en kvart ungefär kände jag ett milt rus. Jag blev piggare och abstinensen var i stort sett botad.

Det var då jag insåg hur stark sockrets dragningskraft är på oss människor. Jag åt ju inte sockret för att det var gott, utan bara för att stilla abstinensen. Men jag kan inte säga att det blev en tankeställare. Jag konstaterade bara att jag troligvis hade något form av sockerberoende, men jag såg det inte som ett problem. Jag trivdes med att vara sockerberoende.

Galtaren Phelps!

Michael Phelps har tagit flest OS-guld av alla. Förklaringen tycks vara att han är en jävla stor galtare. På bloggen Alltid varför hittade jag detta intressanta inlägg, och i en artikel från New York Post kan man bla. läsa:

“For dinner, Phelps really loads up on the carbs - what he needs to give him plenty of energy for his five-hours-a-day, six-days-a-week regimen - with a pound of pasta and an entire pizza.”

Recension: Batman - The dark knight

Förra lördagen for jag och en till person, Parky, på bio. Vi valde att se den nya Batman-filmen, eftersom den verkade väldigt spännande.

Några timmar innan bion började vandrade jag runt i Umeå. Jag blev nåt djävulskt sugen på lösvikts redan efter 2-3 minuter av vandrande. Jag valde att gå in på Hemköp och fylla upp några hekto i en påse. Sen gick jag omkring och tittade i affärer, samtidigt som jag galtade lösvikts. Det var väldigt trevligt och avkopplande.

Efter ett tag hamnade jag inne på konsum i MVG-gallerian. När jag ändå var där tänkte jag att jag kunde köpa ett wienerbröd. Det gjorde jag också, och satte mig ute i stadsparken och och åt ett väldigt gott, färskt, jordgubbssyltat wienerbröd och läste en positiv recension av The dark night i nån tidning. Jag blev ännu mer sugen på att se den.

Sen var det dags att träffa Parky och två andra typer för att att äta. På väg mot vår avtalade mötesplats såg jag en liten kiosk. Jag gick in och spontanköpte en twix, som jag galtade i mig väldigt snabbt för att de andra inte skulle märka att jag smygstartat.

Vi for till Tre kronor, där jag beställde in en kebabtallrik. Den var väldigt god och mättande. När jag ätit drygt 2/3 tänkte jag att jag var tillräcklig mätt, och bestämde mig för att lämna resten. Men jag åt ändå upp allt till slut.

Någon halvtimme efteråt gick vi och köpte efterrätt. Vi hamnade på kiosken som ligger på vasaplan, på samma sida som Folkets hus. Godisutbudet var väldigt bra, jag hittade min gamla favorit, Ritter sport, extra stora red bull, samt en slags lakritskola. Jag åt upp lakritskolan på väg mot biblioteket, och resten åt jag upp därinne.

Efter att ha suttit där ett tag var det så dags att gå på bio. Men först stannade vi till vid Sega råttan där jag köpte en påse lösvikts, en liten påse chips och en energidryck.

Jag började äta ungefär en minut efter att jag satt mig i biostolen, och fortsatte äta ett i ungefär en halvtimme. Flera gånger bestämde jag mig för att sluta äta och spara resten, men jag fortsatte ändå tills allt var slut.

Tryckfrihet

Den senaste tiden har jag fått känslan av att jag är den enda galtaren som finns kvar av det gamla gardet. Jag startade den här bloggen tillsammans med två andra personer, som verkligen kunde galta. Men nu har jag sett vissa oroväckande tecken hos båda. Jag vill inte nämna några namn, så jag väljer att kalla dem A och B.

Låt oss börja med person A. Han är känd för att han myntade uttrycket “galta”, då han kunde äta hamburgare fortare än någon annan. Dessutom brukade han ofta äta upp folks chips, och en gång snodde han till och med en chipspåse som han broderligt delade med mig. Detta är ju ett typiskt beteende för en galtare. Men senast jag var hemma hos honom upptäckte jag margarin, lättmjölk och lättost i hans kök. Kvällen innan hade han dessutom tackat nej till att köpa hamburgare, och dessutom ville han inte ha varmkorv och godis. Var detta verkligen samma person?

Person B har en lång och gedigen galtarmeritlista, han har klarat ett mega, han har tryckt magnumpizza, han har ätit sig så mätt så han inte kunde röra sig, en gång åt han lösvikts 8 dagar i sträck, osv. Men förra gången jag träffade honom så satt han och smuttade på lågkalorieöl?! dessutom ville inte heller köpa lösvikts med mig. Kunde det verkligen vara samma person?

Jag däremot, person C, är samme galtare som förut, vilket ni kommer att förstå då ni läst följande galtarrapport. Den skrevs för några veckor sen, men inte förrän nu vågar jag publicera den. En liten varning är nog på sin plats: dieten som beskrivs i rapporten är inget för lekmän, utan endast den verkligt erfarne galtaren kan klara av den enorma anstormning av kalorier som den innebär.

Sommargaltning

Lördag
Det började med att Shell sänkte priset på lösvikts till 4,90 per hekto. När jag gick den korta biten ner och fyllde upp en påse med måttfulla 150 gram anade jag föga att det skulle bli inledningen till den kanske värsta galtarveckan någonsin.

Jag åt upp påsen i relativt långsam takt. Jag hade tänkt att det skulle vara den enda galtningen den kvällen. Men denna förhoppning grusades när jag klev in i köket och fann en skål popcorn och en halväten påse sourcream pepper. Jag var tvungen att provsmaka. Bara lite. Att trycka i sig en näve chips och en näve popcorn samtidigt visade sig vara en sällsynt välsmakande kombination. Jag var snart tillbaka i gamla hjulspår och popcornen tog slut. Jag vågade inte galta alla chips, istället försökte jag stilla den nyväckta hungern med skorpor och fil med müsli, vilket inte lyckades särskilt bra.
Drack några glas chokladmjölk och gick sen och la mig.

Söndag
På morgonen blev det inte mycket till galtning, men vi hade fått varsin ostpaj på jobbet. Jag slukade den raskt, och kände på mig att det inte var det sista jag skulle sätta i mig den dagen.

När jag kom hem köpte jag ytterligare en påse lösvikts, och en 33 cl cola. Sen satte jag igång att titta på säsong sju av Seinfeld. Det var fortfarande kvar en del i chipspåsen och jag värmde även en påse popcorn i micron. Men det var lösviktsen som var huvudgaltningen, men påsen var snart tom. Med en galtares skeva logik var jag alltså tvungen att köpa mer. Jag ville inte gå ner på Shell igen. Precis som alkoholmissbrukare inte gärna köper folköl på samma affär flera gånger samma dag, så vill en galtare helst inte besöka samma galtbutik alltför ofta. Lösningen blev att jag åkte iväg till OK, där jag inhandlade en påse daim, en glass och två red bull.

Jag åt glassen, en sandwich, på vägen hem och sen fortsatte jag med att trycka i mig lite mer popcorn. När daimen var slut och red bullen var uppdruckna fanns det fortfarande kvar en hel del popcorn, men jag var så jävla mätt, så jag la påsen i en papperskorg. Jag låg halvt utslagen av superskrovskoma när jag hörde telefonen ringa. Jag svarade och hörde morsan fråga om jag ville hänga med på Lufta och käka med hon, Storhingsten och min faster. Jag tackade naturligtvis ja och fortsatte kolla på Seinfeld.

Vid fem-tiden var det dags. Jag var inte ett dugg hungrig, men det spelade vid det laget ingen roll. Jag hade en del erfarenhet av mättgaltning att falla tillbaka på. Jag beställde in entrecote med pommes och en cola. Jag åt bröd men ingen sallad. Entrecoten var väldigt jobbig att besegra, men det gick till slut. Pga mitt tillstånd så var jag inte den som tömde tallriken först, utan jag seglade in på en neslig andraplats. Vi satt kvar och pratade ett tag på Luftas terass. Sen gick vi ner på byn. Min faster sa att hon ville gå på Shell och köpa lösvikts. Jag följde med och köpte ett par hekto. Det var svårt att få i sig alla lösvikts. Jag var rejält less, men jag fick i mig påsen. Senare på kvällen gick jag och hämtade popcornen från papperskorgen. Det blev den sista galtningen den dagen.

Måndag
Våra kusiner och vår moster kom på besök i stugan. Jag och Storhingsten åkte dit direkt efter jobbet. Jag åt ett äpple i bilen på vägen ner. Jag hade bestämt mig för att börja äta mer balanserat. Vi åt en god kycklingsallad till middag, och allt verkade frid och fröjd. Men sen blev det jordgubbar och grädde. Först åt jag en normalportion, och sen tog jordgubbarna slut och jag fortsatte med att äta endast grädde, som jag kryddade med socker.

Jag farsan, och min syster åkte sen tillbaka till byn. Det var fortfarande 4,90 på Shell och jag och syrran gick dit. Jag köpte ett halvkilo. Jag frågade om min syster ville kolla på Seinfeld. Hon hade inte sett den briljanta New York-sitcomen förut, men hon tyckte genast det var bra. Efter nån timme var lösviktsen slut. Jag blev sugen på ostkrokar, men det kändes alldels för pinsamt att gå ner på Shell igen. Jag velade ett tag, sen fick jag syn på något som jag inte kunde tolka som annat än ett tecken från den store Galten ovan där. En stor jävla Frasses-lastbil hade parkerat på andra sidan gatan, och det gav mig modet och galtarstoltheten att återigen kliva in genom dörrarna till Shell. Vi kollade några avsnitt till på Seinfeld och sen släpade jag mig till sängen där jag somnade omedelbart.

Tisdag
Jag bestämde mig för att äta nyttigt och försöka ta mig ur den galtarspiral som jag hade fastnat i. Så jag åt en väldigt liten frukost. TIll lunch åt jag en tallrik havrgrynsgröt och ett äpple, men jag blev inte mätt, så jag letade i kylen efter något mer att äta. Hittade en rulle mjölkchoklad som nån lämnat. Åt upp den. Jag såg att det var gott om tid innan lunchen var slut, så jag sprang ner på Shell och köpte en påse lösvikts. Tryckte i mig så mycket jag hann.

Direkt efter att jag kommit hem från jobbet, så åt jag upp lösviktsen som var kvar. Sen for jag ner på ICA och köpte en Pringles och en burk smaksatt creme fraiche. Detta blev min middag. Några timmar senare hade jag inget att göra och då gick jag och köpte ett sexpack delicatobollar och en cola. Jag åt upp allt på en dryg kvart. Runt kvart i nio for jag på OK och köpte en vetelängd och en red bull. Jag var ganska mätt redan innan jag börjat med vetelängden, så jag bestämde mig för att bara galta halva, men jag åt ändå upp hela. Mästaren har en gång kommenterat vetelängd med orden, “det är begärligt”. Så sant. Jag hamnade i en superskrovskoma som varade tills jag somnade, kanske längre, man är ju inte vid medvetande då man sover.

Onsdag
Innan jag somnade kvällen på tisdagen så kokade jag två ägg som jag la i kylen. Jag skulle börja äta nyttigt. Så min frukost blev en tallrik havregrynsgröt med ett tärnat äpple och kanel, och ett av äggen. Första fikat på jobbet bestod av ett äpple. Lunchen blev müsli och yoghurt, en liten burk keso, en banan, det andra ägget och några skorpor. Middagen var också ganska normal, korv, broccoli och spaghetti. Men sen på kvällen hade jag inget att göra. Så jag och min syster gick på Shell. Det var inte 4.90 längre, men det spelade ingen större roll. Till lösvikts finns det alltid pengar. Dessutom fanns det en låda färska center, som är min favoritlösvikts. Jag köpte en stor påse och en red bull. Min syster köpte lösvikts och en påse chips. Jag åt ganska mycket chips och hela påsen lösvikts.

Torsdag
Jag förstod att det inte var lönt att ens försöka äta nyttigt. Det blev en påse fjällsnäckor, en cola och skorpor till lunch. På eftermiddagsfikat på jobbet var det en som skulle på semester, och därför bjöd han på fika, vetelängd och ballerina. Som vanligt var jag först in på fikat(jag jobbar enligt principen: först in - sist ut), detta betydde att jag kunde skära av vetelängden först av alla. Jag gjorde en lite ful grej. Det godaste på vetelängder är mittendelen, eftersom den innehåller mest vaniljkräm. Kanterna består mest av torrt vetebröd. Så jag skar helt sonika bort en kantbit, som jag lät ligga, och kunde sen tillägna mig en av de åtråvärda mittenbitarna.

Sen åkte jag till Umeå för att hälsa på ett par vänner. Jag och en av vännerna for på ICA på Ålidhem och köpte ett 9 hekto lösvikts, chips och tillbehör till en senare grillning. Vi skulle inte grilla förrän senare på kvällen, så vi for och köpte pizza på vad som enligt flera källor är Umeå bästa pizzeria, nämligen Älvan på Tomtebo. Vi åt pizzan hos min kompis och den var mycket god. Så nog kan jag gå med på att det är Umeå bästa, finns iofs inte så många kandidater. Efteråt började jag äta lösvikts och jag var hyfsat mätt när vi började äta middagen, som bestod av en väldigt god oxfile, klyftpotatis och bearnaise-sås och vitlöksbröd. Jag trodde inte att jag skulle få i mig nåt vitlöksbröd, men jag lyckades trycka två bitar. Sen blev det film och lösvikts.

Fredag
Mötet med fru kost blev ganska normalt. En tallrik yoghurt med müsli och ett par rostade mackor, samt en kopp kaffe. Fast frukosten var inte det första jag åt den dagen. Mina vänner var ena riktigta sjusovare, medan jag själv vaknade relativt tidigt. Jag tillbringade tiden med att läsa några noveller av Poe och äta ett fåtal överblivna lösviktsbitar.

Sen gick jag ner på stan och genomgick en synundersökning och lånade böcker. Åt endast en citronkick innan jag åkte ner till havet. Drack en red bull på bussen.

Kvällen innan hann vi aldrig öppna chipsen som jag köpte, så jag åt en stor del av påsen i väntan på middagen. När det var dags för middagen så åt jag inte så mycket, bara två portioner.
Senare blev det så att jag var tvungen att åka till Ånäset. Där köpte jag fyra kexchoklad och två red bull. När jag hade druckit upp den första red bullen så började mitt hjärta att rusa. Jag räknade det till att min puls var uppe i nånstans mellan 140 och 150. Men det gick över ganska fort och jag åt upp den sista kexchokladen, men jag tordes inte dricka upp den sista red bullen.

Lördag
Började dagen med att gå på ICA och köpa en låda chokladbollar, som innehåller 24 st. Åt upp 20 av dessa innan klockan tre, då jag for till stugan. Med mig i ryggsäcken hade jag en påse cheez ballz och två red bull. Jag var inte det minsta hungrig, men jag åt ändå upp hela påsen cheez ballz. Det är ju så att även om man ätit sig proppmätt på en sorts galtning, så kan man fortsätta med något annat ändå. Att man bara ska äta då man är hungrig är bara nåt som folk har fått för sig. Det betyder ingenting att man är mätt. Man kan äta väldigt mycket efter det att man blivit mätt. Vad nu “mätt” betyder. Jag drack upp de två red bullen.

Min syster hade varit och kollat på Håkan Hellström i Piteå och kom med buss till Sikeå. Jag erbjöd mig att hämta henne, för Sikeå är ju inte långt från ICA i Robertsfors. När bussen kom for jag och min syster in till Robban. Jag köpte en Magnum mandel, en påse daim och en energidryck av nåt konstigt märke. Vi åt glassen innan vi åkte till stugan. När vi var framme var det dags för middag. Grillade kotletter och korv, med hemmagjord potatissallad och tsatziki. En stund efter maten satt jag och mina syskon i en liten byggnad som sitter ihop med stugan. Jag tog fram påsen med daim, och tryckte halvhjärtat i mig ca 15 stycken.
Sen blev det jordgubbar. Vi spelade kubb ett tag, men mitt lag förlorade. Åt lite jordnötter och nån bit mjölkchoklad och sen fanns det inget mer gott att äta.

Söndag
Första delen av dagen började ganska bra, jag åt gröt, grönsaksgratäng och en banan. Sen bar det iväg mot Ratan. Men före dess stannade vi på Frasses i Bygdeå. Där blev det ett super. Jag har flera gånger hört folk säga att Max är mycket bättre än Frasses. Det beror nog på okunnighet eller brist på intelligens, för vi galtare vet ju att Frasses är minst lika bra som Max. Frasses har ju megat, ett stort argument till deras fördel. Dessutom känns Frasses lite mer slabbigt, sunkigt och fetare. Max är väldigt bra, men de känns så jävla självgoda, fisförnäma och borgerliga. Frasses är lite mer dekadent. Dessutom är deras pommes-kryddor väldigt goda och de är betydligt generösare med dressingen än Max.

Efter att ha tittat på sevärdheter i Ratan åkte vi tillbaka mot stugan vid havet. På vägen stannade vi och åt glass, även denna gång en magnum mandel, som är en stabil standard-glass.

På kvällen kom jag hem till Ånäset. Där åt jag upp de fyra kvarvarande chokladbollarna.

Stycksaker

Trots att den här bloggen har funnits sen januari har vi ännu inte skrivit något om stycksaker. Så jag tänkte att det är på tiden att jag skriver om dessa små godbitar.

Stycksaker är förresten ett ganska fult namn på något så ljuvligt, nog borde det finnas en vackrare benämning. Det är trots allt bland den bästa galtningen. Vi får försöka tänka ut något bättre namn.

Anledningen till att stycksakerna inte har fått så stor uppmärksamhet här på bloggen är nog att de inte förekommer som huvudmåltider i någon större utsträckning. Stycksakernas funktion är istället att vara ett slags aptitretare som man äter på väg hem från affären, eller som kompliment till större galtarmåltider som chips eller ostkroks. Det finns en del olika sorters stycksaker och jag tänkte berätta lite om mina favoriter.

Daim och Japp

Att Daim är otroligt gott berättade jag i ett tidigare inlägg, men även Japp smakar utsökt. Jag brukar oftast köpa Daim och Japp samtidigt, dels eftersom jag inte blir helt nöjd med en av vardera, och dels eftersom de passar så bra ihop. Den ena är hård och den andra är mjuk. Det blir en sorts harmoni där.

När jag och mästaren var på busstation och väntade på superskrov för ett tag sen blev jag lite rastlös. Jag kilade ner på Ica och köpte en dubbel-Daim och en dubbel-Japp. Det var härligt att mumsa på en Daim-bit när jag kom tillbaka in på busstation, väntan på supret kändes mer uthärdlig. Och i mästarens saab på väg tillbaka med supret i knäet så stillades den mest akuta hungern perfekt av dubbel-Jappen.

Twix och Snickers

Twix är något slags kex med choklad och mjuk kola, och Snickers är choklad med mjuk kola och jordnötter. Båda väldigt goda. För ca två år sen var min favoritlunch två Billys och en 50cl cola. Men det tog ju ca tre minuter innan billyserna blev klara i mikron. Tre minuters väntan på galtning är tre minuter för länge. Lösningen blev att jag köpte en Snickers eller Twix och mumsade i mig den i väntan på snabbpizzan, väldigt gott.

Jag håller nog Twix en aning högre än Snickers. Snickersens jordnötter gör att den tar längre tid att galta i sig. Dessutom har jag för mig att Twixens choklad är en aning ljusare. Hursomhelst är båda väldigt goda.

Plopp, Center, Sportlunch

Dessa rektangulära bitar har det gemensamt att de ofta säljs tillsammans i olika erbjudanden, som tre för 15 eller fyra för 20. Så jag har oftast galtat dessa på samma gång. Förut när jag åkte buss tyckte jag det var bra att ha en omgång såna förberedda i fickan. De är utformade på så sätt att de ligger på en pappskida och dessutom är de avdelade i bitar som går att knäcka av. Detta gör att man inte behöver ta fram sina godsaker och visa de andra resenärerna vad man galtar. Det är bara att knäcka av i fickan och trycka in i käften. Efter ett tag blir man kladdig om händerna, och av den anledningen galtar jag dem inte på buss så ofta längre.

En gång fyllde en släkting till mig år. Det var ett stort kalas och massa främmande personer där. När man träffar främmande människor så är det vanligt att man hälsar med en handskakning. Detta ställde till det lite för mig. Jag och min kusin hade varit på den lokala affären och jag hade köpte några stycksaker och galtat dessa. Det var sommar och varmt ute. Det gjorde att chokladen smälte på händerna när jag tryckte in den i käften. Jag och min kusin kom fram till festlokalen. Min kusin gick fram och skakade några andra gästers händer. Jag däremot hade ju fullt av choklad på händerna, så jag fick panik och sprang in på dass för att tvätta mig. Det måste ha sett lite konstigt ut.

Kexchoklad

Frågan är om Kexchoklad egentligen är en stycksak. Det kan mycket väl också defineras som chokladkaka. Men jag använder Kexchoklad mest som om den vore en stycksak. Det fina med kexchoklad är att den är extremt lättsmält. Det är tunna skivor kex varvat med tunna lager choklad. Nackdelen är att man behöver tre-fyra stycken för en hyfsad galtning.

Senast jag galtade kexchoklad var när jag inte hade något att göra en kväll. Jag var så väldigt uttråkad. Till slut kom jag på något att sysselsätta mig med, nämligen kexchoklad. Det bar i väg till galtaffären och jag kom tillbaka med två Red bull och fyra kexchoklad. Jag körde igång ett av de nyare High Chaparall-avsnitten. Det med Andy Dick. Det kändes väldigt passande, eftersom han är en person som dricker mer än vad som är normalt, medan jag är en person som äter mer kexchoklad än vad som är normalt. När jag hade ätit två kexchoklad och druckit en Redbull var jag hyfsat speedad av koffeinet och sockret, och det var härligt att veta att jag bara hade hunnit halvvägs. Kvällen var räddad.

Ja, det var vad jag hade att berätta om stycksaker. Jag galtar det inte särskilt ofta, men det är ändå gott lite då och då. Jag hoppas att vi kan återkomma till stycksakernas underbara land, för det finns ju fler än de jag nämnde. Geisha, Mars och Brejk, tex.

Pizza i Helsinki

Igår var en väldigt fin kväll i Helsingfors. Massor av människor satt ute på uteserveringar eller i parker och drack finsk öl och njöt av sommaren. Jag hade tur och befann mig i huvudstaden denna kväll. Jag var ute och gick på kvällen och stannade till på en pizzeria på Stora Robertsgatan, det är en gata med många pubar. Pizzerian heter Big Mama´s och den kan jag faktiskt rekommendera. Jag slog mig ner och bestämde mig för en pizza bolognes. Den var stor och smakade väldigt mycket också. Det var en positiv överraskning, ibland när jag förut ätit pizza i Finland har jag inte varit sådär jättenöjd. Men det här var riktigt bra, förmodligen den bästa pizza jag ätit i Finland. Det kanske är så att de bästa pizzeriorna finns i huvudstaden.

Galtarna på Grisbacka

En gråmulen söndag några månader in på året tog jag en buss till Umeå. Jag gick från sjukhuset till Carlshem där jag mötte upp med Raz. Galtning stod på schemat. Raz hade hört av en innebandypolare att Umeås bästa pizzeria skulle finnas på Grisbacka. När Raz frågade om jag ville hänga på så var svaret ett självklart ja.

Vi klev på bussen och så bar det iväg. Jag hade ätit en minimal frukost för att vara i galtarstämning och även Raz var hungrig om jag inte minns fel. Ett litet problem var dock att Raz inte visste exakt var pizzerian låg eller vad den hette, men vi siktade på att det skulle lösa sig då vi väl var framme på Grisbacka.

Vi klev av vid en hållplats som ingen av oss tidigare hade varit på. Vi började genast leta pizzerian. Vi gick och gick, men ingen pizzeria syntes till. När vi var på väg att ge upp fick vi syn på en skylt med ett italienskt klingande namn. Vi hade äntligen hittat pizzerian. Stället var väldigt litet och det fanns bara tre små bord. Vi beställde varsin pizza och väntade.

När pizzan väl kom ut och vi äntligen fick galta så var vi på ganska bra humör.

Det skulle dock förändras. En bit in på pizzorna kunde vi konstatera att det var tämligen medelmåttig pizza vi hade fått. Inte alls dålig, men det var knappast Umeås bästa pizza.

Raz hade lite svårare än mig att bli mätt, så han fick ta en bit av min pizza. Jag var själv ganska mätt och eftersom jag vet hur jobbigt det är att inte vara helt mätt efter en galtning så var det inga problem för mig att dela med mig.

Efteråt var den dominerande känslan besvikelse. Vi hade hoppats på att få en galtning utöver det vanliga, men det som serverades var inget annat än vanlig standardpizza. Dyrt var det också.
Bara över infarten låg det ett Frasses. För mindre pengar än det vi la på pizzorna hade vi fått ett mega och det hade varit betydligt bättre galtning. Det ska sägas att pizzan inte var dålig på något sätt, den funkar helt klart i nödsituationer, men inte var det någon höjdare inte.

När vi mot bussen kunde vi inte låta bli att svänga in på Frasses för att om möjligt känna doften av en nylagat mega.

Norska chips, norsk choklad och tax free-Daim

I helgas kom min syster hem från grannlandet i väst. Med sig hade hon till min stora förtjusning lite olika godsaker. Vi tittade på ett avsnitt av Mordkommission samtidigt som vi provsmakade norska chips och tax free-Daim. Chipsen påminde väldigt mycket om Jonssons Mandelpotatischips, både vad gäller själva chipsen och även påsens utformning. På baksidan fanns en text om hur de anställda vid Sörlands chips hade gott tillväga när de uppfann chipsen. Detta var ju förstås för att man som konsument ska få nån slags känsla av att det är ett litet genuint sympatiskt familjeföretag, men när baksidestexten undertecknades av “Frode” skrattade jag och min syster bara.

Smaken var helt okej, men ibland då man äter naturchips så får man en känsla av att det bara är hårt fett och inte så mycket potatis. Men kryddningen var riklig och innehöll en hel rad olika indigrienser med kemiskt doftande namn, som tex. natrium-bensoat. Jag var ganska hungrig, så chipsen slank ner i rask takt, även om jag försökte behärska mig, jag blev ju faktiskt bjuden och då kan man inte galta på i samma fart som när man köpt chipsen själv(eller hur, Raz?).

Chipsen var nu inte det enda som stod på bordet. Även en skål Daim fanns med oss. Daimen var den här gången i smågodisform. Jag har inte galtat så mycket Daim i år faktiskt, det har nog bara blivit 5-6 bitar, och då givetvis i dubbel-formatet. Nu påmindes jag om hur jävla gott Daim faktiskt är. Att blanda söt och len mjölkchoklad med knaprig mandelknäck är helt genialiskt. Jag och min syster tävlade nästan om vem som kunde äta fortast, och det var naturligtvis den dagens höjdpunkt.

Dagen efter hade min syster bara kvar en galtarprodukt från sin resa från Oslo, och det var något som hette Melkesjokolade, det betyder ungefär Mjölkchoklad. Den här gången var min syster inte lika givmild och jag fick bara sex ynka chokladrutor. Och det är förstås egentligen för lite för att jag ska kunna göra någon kvalitativ bedömning, men det smakade väldigt bra, påminde mycket om Marbous mjölkchoklad.

Choklad i ren form är något jag inte har ätit så ofta, men nu upptäckte jag hur gott det kan vara att låta några kylskåpskalla bitar smälta på tungan. Men just det att jag hade så lite choklad gjorde att det uppstod en stor frustration och längtan efter mer. Som jag berättade i min vetelängdsrapport så är det ju väldigt jobbigt att bara få en liten munsbit, då är det bättre att vara helt utan.

Sammanfattningsvis var det väldigt trevligt att få ta del av vad norrmännen galtar, men det var i princip samma sak som här i Sverige, bara andra tillverkare.